Räddare i nöden

Det blev en så märklig natt. Så fel. Så rätt. Så många intryck. Jag är osäker på vad som egentligen hände under en stor del av tiden, men jag minns det som spelar någon roll.

Hur kunde jag någonsin tvivla på J? Visst, vi har olika syn på saker, men det handlar ju mer om mina tillkortakommanden och mina mänskliga värdegrunder som jag inte tycks kunna bli av med än att han, per definition, faktiskt gör något fel. Det handlar också om att göra rätt för sig. Jag förstår inte riktigt hur det jag gjorde kunde uppväga hans ekonomiska förlust som är jag, men det finns säkert någon förklaring jag inte ser.

Just nu är jag så glad att han finns. Att han fanns för mig när jag behövde honom. Att han tog hand om mig när... Nej, jag vill inte skriva om detaljerna. De är oviktiga ändå.