Så mycket på en gång. Så mycket som händer. Min bil, som jag skrev om. Den finns inte mer. Ett starkt ljussken, en knall, sedan fanns den inte mer. Jag vågade inte stanna kvar där. Jag vågade inte gå tillbaka in i lägenheten. Någon blev skadad. Det kändes som mitt fel. Mitt fel. Jag borde ha förstått. Jag borde ha insett. Jag borde ha vetat. Jag trodde inte jag spelade så stor roll att någon skulle ödsla explosiva medel på mig. Det var förmodligen bara en tillfällighet. Ja, en tillfällighet. Det måste ha varit det. Jag är inte viktig.
Jag sökte C, men han stod inte att finna, så J blev min trygga hamn, så vitt en hamn hos en frände kan vara trygg. Det kunde vara värre. Det hände något där, men jag vill inte sätta det på pränt. Jag gav mig av därifrån när jag kunde, men jag kommer att återvända igen och igen.
Sedan samtalet. Reell trygghet. Sådan jag inte upplevt på så många, många år (om någonsin). Doften av mylla. Hans händer. Värme. Närhet. Avslöjande. Insikt.
Ja, insikt.
Jag önskar att jag kunde sätta mig och skriva ned allt ord för ord. Jag önskar att jag kunde ha stannat där. Jag önskar jag hade någon att tala med om saken, men jag gömmer i stället allt djupt i mitt hjärta.
Jag sökte C, men han stod inte att finna, så J blev min trygga hamn, så vitt en hamn hos en frände kan vara trygg. Det kunde vara värre. Det hände något där, men jag vill inte sätta det på pränt. Jag gav mig av därifrån när jag kunde, men jag kommer att återvända igen och igen.
Sedan samtalet. Reell trygghet. Sådan jag inte upplevt på så många, många år (om någonsin). Doften av mylla. Hans händer. Värme. Närhet. Avslöjande. Insikt.
Ja, insikt.
Jag önskar att jag kunde sätta mig och skriva ned allt ord för ord. Jag önskar att jag kunde ha stannat där. Jag önskar jag hade någon att tala med om saken, men jag gömmer i stället allt djupt i mitt hjärta.
