Så sitter jag här till sist, i en naken lägenhet på en hård säng. Mitt allra första egna boende. Någonsin. Jag vet inte hur jag borde reagera. Det känns som om jag skulle behöva någon form av manual för det. Först gick jag bara runt, runt i rummen och såg mig omkring. Försökte förstå. Förstå att det här är mitt hem.
Det är så svårt.
Har försökt tala med J, men han vill inte prata med mig. Det gör mig så ont att jag tvingades göra så här mot honom. Jag hoppas att han förstår att jag inte hade något val och att jag kommer att utföra vad han än önskar för att gottgöra för den här händelseutvecklingen. Jag vet inte vad jag gjort fel, men någonting måste jag ha gjort fel, därav detta straff, denna plåga. Måste sona det på något sätt.
Bredvid mig på sängen ligger min lilla väska med mina kläder och få personliga tillhörigheter. Det känns märkligt att se den här. Det känns märkligt att vara här.
Jag önskar... Jag vet inte.
Jag vet bara att jag måste sona mina brott, vilka de än må vara.
Jag måste lista ut ett sätt.
Det är så svårt.
Har försökt tala med J, men han vill inte prata med mig. Det gör mig så ont att jag tvingades göra så här mot honom. Jag hoppas att han förstår att jag inte hade något val och att jag kommer att utföra vad han än önskar för att gottgöra för den här händelseutvecklingen. Jag vet inte vad jag gjort fel, men någonting måste jag ha gjort fel, därav detta straff, denna plåga. Måste sona det på något sätt.
Bredvid mig på sängen ligger min lilla väska med mina kläder och få personliga tillhörigheter. Det känns märkligt att se den här. Det känns märkligt att vara här.
Jag önskar... Jag vet inte.
Jag vet bara att jag måste sona mina brott, vilka de än må vara.
Jag måste lista ut ett sätt.
