Det är ingen mening med det här livet. Jag vet inte hur länge jag orkar stanna kvar, men jag vet inte om jag har mod nog att gå heller. Det känns som kramper i själen. Har jag ens någon själ kvar? Jag vet inte, men jag vet att vad som än händer efter detta så måste det vara bättre. Jag vet vad jag har... noll och intet. Jag har inte kommit någonstans, lärt mig något, klarat någonting. Jag är ingenting. Jag måste komma bort.
