Jag vågade. Det gör ont, men jag vågade. Jag klarar det. Jag kan ordna allt på annat vis. Jag behöver inte bo där. Saker kommer att rätta till sig med tiden, bara jag gör som jag tror (vet?) att jag borde.
Och jag försöker inbilla mig själv att jag gör det här för hans skull, men så är det inte, inte bara i alla fall. Jag gör det här för min skull och min allena. I utsträckning kanske det blir för hans skull också, jag vet inte. Men jag gör så här för att jag faktiskt vill. Efter djuplodande rannsakning så vill jag.
Lägenheten börjar ta form. Bli ett hem. Det känns främmande och märkligt. Faktum är att det kändes märkligt att flytta hem till Simon och allt märkligare att flytta ihop med Axel för så många år sedan, men detta är något helt annat. Min lägenhet. Mitt... hem?
Och jag försöker inbilla mig själv att jag gör det här för hans skull, men så är det inte, inte bara i alla fall. Jag gör det här för min skull och min allena. I utsträckning kanske det blir för hans skull också, jag vet inte. Men jag gör så här för att jag faktiskt vill. Efter djuplodande rannsakning så vill jag.
Lägenheten börjar ta form. Bli ett hem. Det känns främmande och märkligt. Faktum är att det kändes märkligt att flytta hem till Simon och allt märkligare att flytta ihop med Axel för så många år sedan, men detta är något helt annat. Min lägenhet. Mitt... hem?
