Nu har fyra nätter passerat. Jag märker ett småleende i mitt ansikte ibland och vet inte hur det kom dit.
Nätterna förflyter långsamt, detaljerat. Jag pysslar om de växter jag skaffat och fått, skriver på mina noveller och ordnar i lägenheten. Den har snabbt blivit mitt hem, någonstans att faktiskt leva. Det känns så ovant.
Ibland kryper det fortfarande under huden. Ibland känner jag fortfarande Doktorns ögon i nacken, men för det mesta är det nästan som om jag skulle ha kunnat andas.
Nätterna förflyter långsamt, detaljerat. Jag pysslar om de växter jag skaffat och fått, skriver på mina noveller och ordnar i lägenheten. Den har snabbt blivit mitt hem, någonstans att faktiskt leva. Det känns så ovant.
Ibland kryper det fortfarande under huden. Ibland känner jag fortfarande Doktorns ögon i nacken, men för det mesta är det nästan som om jag skulle ha kunnat andas.
