Jag vet inte vad jag skall ta mig till. Jag försökte ordna allt, men jag tror att allt bara blev värre. Jag har fått ett val. Ett ödesdigert val. Ett val jag inte vet om jag mäktar med att göra.
Å ena sidan ensamheten som river och sliter. Längtan efter J. Den där önskan om att få vara hans igen. Å andra sidan vet jag att det är blodet, men det gör inte känslorna mindre verkliga. Mindre påtagliga. Inte ett vitten. Jag vill bara att allt skall vara bra igen.
(När har det någonsin varit bra?)
Beslutsångesten sliter i mig. För det finns en tredje sida.
