I morgon kväll är det dags igen. Möte. Jag vet inte om jag vågar gå dit. Jag vet inte hur jag skall bete mig. Tänk om han är där. Tänk om han inte är där. Jag har inte fått något svar på mitt brev. Inte ett enda livstecken. Kanske har han tröttnat på mig. Förmodligen är det så. Jag klandrar honom inte, även om det gör ont att tänka på. Om han är där, kommer jag ens att våga hälsa? Ja, jag tror det. Av någon anledning tycks det inte lika svårt när det gäller honom. Mer naturligt. Men jag vet inte. Kanske stör jag. Ja, förmodligen stör jag. Jag vet inte vad jag skall ta mig till egentligen.
Kanske är det helt enkelt bara bäst om jag inte går dit alls.
Men J. bestämmer. Om han vill dit så följer jag med, antar jag. I alla fall om han ber mig.
Kanske är det helt enkelt bara bäst om jag inte går dit alls.
Men J. bestämmer. Om han vill dit så följer jag med, antar jag. I alla fall om han ber mig.
