Jag önskar att jag hade någon att anförtro mig åt. Någon som kunde få höra alla ord som trängs inuti mig. Någon som kunde förstå mig. Kanske skulle det kunna lindra allt något.
För det är för många tankar nu. För många intryck. För mycket rädsla. För mycket saknad.
Det känns som om någonting kommer att hända. Lugnet före stormen. Jag är rädd. Jag vet inte om jag kan hantera mer nu. Hur jag skall hantera mer. Jag är inte kapabel nog. Jag är så liten inuti. För svag, för svag.
Och jag försöker att vara J. behjälplig, men jag vet inte om det räcker, om det duger. Jag borde inte längta någon annanstans nu. Jag borde bara vara här. Finnas till hands. Jag borde bara vilja det.
Men jag kan inte låta bli att vilja något mer. Något helt annat.
För det är för många tankar nu. För många intryck. För mycket rädsla. För mycket saknad.
Det känns som om någonting kommer att hända. Lugnet före stormen. Jag är rädd. Jag vet inte om jag kan hantera mer nu. Hur jag skall hantera mer. Jag är inte kapabel nog. Jag är så liten inuti. För svag, för svag.
Och jag försöker att vara J. behjälplig, men jag vet inte om det räcker, om det duger. Jag borde inte längta någon annanstans nu. Jag borde bara vara här. Finnas till hands. Jag borde bara vilja det.
Men jag kan inte låta bli att vilja något mer. Något helt annat.
