Jag tyckte jag såg någon ur det förflutna i vimlet, men han försvann så fort att det är omöjligt att veta om jag inbillade mig eller inte. Det såg ut som Doktorns hjälpreda, en storvuxen gestalt som för två sekunder injagade fruktan i mig innan jag kom ihåg. Kom ihåg att det inte finns någonting han kan göra mot mig som han inte redan har gjort. Det finns ingenting att vara rädd för. Det finns smärta, men den är välbekant. Skräcken var bara en omedelbar reaktion utan logik och när logiken hann ikapp försvann skräcken.
För jag är död.
Och jag har redan upplevt allt en gång. Jag har upplevt skräck och smärta och plåga och samvetskval och förlusten av älskade gång på gång. Jag har upplevt allt. Att bryta ytan ger inte längre någon lindring, för blodet är mitt. Mitt straff är att fortsätta leva tills Gud beslutar att det är min tid att gå. Det ligger inte i mina händer.
För jag är död.
Och jag har redan upplevt allt en gång. Jag har upplevt skräck och smärta och plåga och samvetskval och förlusten av älskade gång på gång. Jag har upplevt allt. Att bryta ytan ger inte längre någon lindring, för blodet är mitt. Mitt straff är att fortsätta leva tills Gud beslutar att det är min tid att gå. Det ligger inte i mina händer.
