Jag tyckte jag såg

Jag tyckte jag såg någon ur det förflutna i vimlet, men han försvann så fort att det är omöjligt att veta om jag inbillade mig eller inte. Det såg ut som Doktorns hjälpreda, en storvuxen gestalt som för två sekunder injagade fruktan i mig innan jag kom ihåg. Kom ihåg att det inte finns någonting han kan göra mot mig som han inte redan har gjort. Det finns ingenting att vara rädd för. Det finns smärta, men den är välbekant. Skräcken var bara en omedelbar reaktion utan logik och när logiken hann ikapp försvann skräcken.
För jag är död.
Och jag har redan upplevt allt en gång. Jag har upplevt skräck och smärta och plåga och samvetskval och förlusten av älskade gång på gång. Jag har upplevt allt. Att bryta ytan ger inte längre någon lindring, för blodet är mitt. Mitt straff är att fortsätta leva tills Gud beslutar att det är min tid att gå. Det ligger inte i mina händer.

Doktorn har rätt

Acceptans är nyckeln. Det är vad Doktorn brukade säga ibland. Jag har tänkt mycket på hans ord på senaste tiden. Det är som att jag nu, med visst avstånd till dem, kan se dem tydligt för första gången. Smärtan är vad som hela tiden varit problemet. När man väl har vant sig vid smärtan, när man accepterar den som en del av allt, så kan ingenting längre egentligen skada en.

Tempus fugit

Ja, tiden flyger sannerligen. Jag vet inte längre var nätterna tar vägen, men de försvinner i en allt mer omtumlande fart. Så mycket har hänt, men samtidigt ingenting alls. Jag skriver det här från Js lägenhet där jag allt oftare tycks befinna mig igen. Jag är här. Jag är hemma. Penseln gör mjuka ljud mot duken och pennan raspar mot pappret som spindelben. Ord och bilder. Närhet. Lycka.

Eller är det lycka? Den svarta intighet som är mitt inre hotar ibland att ta över. Jag vet vem jag är, var jag kommer ifrån, vad som fattas mig. Ironiskt. Jag som alltid undrat vad som fattas mig, som vant mig vid att vara trasig, måste nu vänja mig åter en gång.

För jag kan inte göras hel. En sprucken vas som limmats är fortfarande en sprucken vas.