Jag har gjort ett val.
För jag måste förstå att C inte är den C som fick mitt hjärta att slå. Den personen dog för många, många år sedan och vad jag nu upplevt var bara ekon av förfluten tid. Minnen vi aldrig fick. Saker vi aldrig upplevde. Känslor som aldrig kom ut i det öppna. Jag inbillade mig så mycket.
För C är död.
Och även om jag alltid kommer att sakna honom som en bit av mig själv så slutar jag härmed att skriva om honom, att prata om honom, att låtsas om hans skals existens. Den gör för ont.
Det är dags att jag öppnar ögonen.
Jag har gjort två val.
Det är J och jag nu. Inga dunkla vrår. Han och jag. För alltid.
För jag måste förstå att C inte är den C som fick mitt hjärta att slå. Den personen dog för många, många år sedan och vad jag nu upplevt var bara ekon av förfluten tid. Minnen vi aldrig fick. Saker vi aldrig upplevde. Känslor som aldrig kom ut i det öppna. Jag inbillade mig så mycket.
För C är död.
Och även om jag alltid kommer att sakna honom som en bit av mig själv så slutar jag härmed att skriva om honom, att prata om honom, att låtsas om hans skals existens. Den gör för ont.
Det är dags att jag öppnar ögonen.
Jag har gjort två val.
Det är J och jag nu. Inga dunkla vrår. Han och jag. För alltid.
